Senaste inläggen

Av The spirit in me - 5 maj 2012 10:20

Oj! Nu är det länge sedan jag har varit här inne och skrivit något ser jag. Hu! Men det betyder ju inte att jag varit helt overksam ju. Det är som om "den vanliga verkligheten" (dvs vardagen) ibland nästan slukar en och man hinner inte riktigt med, men men... Jag har varit på facebook en del och meckat och så har jag gjort en ny fotoblog, där jag bara lägger upp olika foton.


Jag har alltid tyckt att det är kul att fotografera, men jag har aldrig riktigt haft möjlighet att utveckla det förns nu. Jag är långt ifrån någon proffsfotograf, men jag tar bilder för mitt höga nöjjes skull. Det är väldigt blandade motiv med allt från statyer, småblommor och gatufasader till djur och resebilder. Titta gärna in där om ni vill, men kom ihåg, att jag än så länge bara är en glad amatör. :) Här är länken: http://enigmasphotos.wordpress.com/


Ikväll ser jag fram emot en Countrykonsert här i trakten, vilket ska bli jättekul! Jag har ju bara sett och hört Country på tv förrut, så det ska bli riktigt riktigt roligt!

Av The spirit in me - 2 juni 2011 19:25

Attbropå detta med olika språk och ljudharmonier och what not… Jag har precis gått klart en nybörjarkurs i finska, och har hela tiden fått höra att ”finskan är så logisk och enkel. Man skriver som det låter, och uttalar ordet som det skrivs.”. -Jahajaa… Hmmm… not so easy… Men det är klart att det beror ju på om man har full koll på alfabetet och hur bokstäver uttalas och på hur kort och lång vokal/konsonant skrivs. Om man INTE har full koll på det, ja DÅ blir det toksvårt.


När jag för en stund sedan satt och filosoferade över detta, så kom jag att tänka på att det inte bara är i finskan som det finns en del trixigheter. Det finns ju tex också i svenskan, engelskan och tyskan också.


Svenska          Engelska        Tyska          Finska
y [y]                    y [why]             y [ü]              y
u                     u [you]              u [o]              u [y]
v [ve]                  v [vi]                 v                v [ve]
ck [kk - kort]   th [läspande]     ß [ss]             kk [långt ljud]

Av The spirit in me - 9 april 2011 07:46

Egentligen hade jag inte tänkt att skriva om det här, men gårdagen var väldigt jobbig... Vad hände då egentligen kan man fråga sig? Tjaa, på ytan ingenting egentligen, men i mitt inre tvingades jag återuppleva flera för mig jobbiga trauman från min uppväxt; Och allt detta skedde på den skoaln jag går på för tillfället, och för att läraren ifråga inte trodde på vad jag sa och inte fattade att "nej" verkligen betyder NEJ! Pga dennes ignorans, dumhet, okunskap och ovilja och what not, så tvingades jag under ca 2½ timmar återuppleva ett koncentrat av trauman som för mig utspelade sig under ett spann av ca 30 år. -Not nice! Tack och lov visste jag hur jag skulle återfå min balans och mitt fokus, men det jag inte förstår riktigt är, varför jag ska behöva återuppleva saker från min uppväxt som inte har ett dugg med utbildningen att göra bara för att läraren -vad? - tycker det är roligt? Inte tror på en? Inte fattar att ett nej är ett NEJ?


Usch... Det här var inte roligt... Hu...

Av The spirit in me - 25 mars 2011 22:25

De senaste dagarna har jag börjat fundera på detta med upproren i Afrika... Det som slagit mig mest är, att det är så otroligt många diktatorer där... och man verkar vara väldigt benägen där att skjuta alla som inte tycker som diktatorerna själva. -Mycket märkligt egentligen...

Av The spirit in me - 5 mars 2011 08:26

När jag satt och tittade på ett avsnitt ur Dr. Phil, så kom jag att tänka på att en del människor bara "klampar på"  in i andra människors liv, utan minsta tanke på att det kan finnas ett visst "code of conduct" innan man blir inbjuden innanför ytterdörren och sedan in i de olika rummen.


I dagens avsnitt satt några hemmafruar och Dr. Phil och diskuterade just detta, att någon bara "klampar på" var just vad en av damerna i frågan gjorde.



För mig är det SÅ märkligt att vissa faktiskt kan tycka att det är helt ok att bara klampa på och inte visa någon form av respekt för den andres yttre gränser. I mitt liv hitintills har jag träffat på några  sådana personer, vilkas beteende verkligen har chockat mig. Det är som om vissa personer tror att allt och alla är deras personliga badrum. Vad är det som gör att dessa personer tror att det är ok att göra så?


Jag har noterat att vissa beteenden kan knytas an dels till vissa områden (storstad eller landsbygd) och till vissa personligheter. Ibland kan det rent av vara en kombination därav, vilket är skitläskigt.


Jag har alltid undrat varför en del personer helt enkelt inte kan visa mer proffisionell respekt och hänsyn när de träffar människor de inte känner riktigt personligt.


Det som de allra flesta är överrens om, alldeles oavsett "walks of life" är det, att alla tycker att man ska visa respekt och hänsyn till sin nästa, men där verkar också enigheten sluta. För det tycks finnas olika definitioner av just detta med vad respekt och hänsyn är. En del tycker att hänsyn är att börja rota inne i den andres innersta, likt en psykolog. Andra tycker att det är att ge den andre "space", dvs de utrymme den andre behöver. Sedan är det de här ordet respekt som alla tycks ha olika uppfattningar om... För mig betyder respekt att man just INTE bara klampar på in innanför den andres yttre gränser utan att först ha blivit inbjuden dit. Att inte pressa på när man inte får en omedelbar respons, utan att man faktiskt får lov att försöka läsa av personen och situationen först. Kanske vill den andre bara vara trevlig utan att bli personlig? Kanske är det därför en del inte får den förväntade omedelbara personliga responsen.



De här beteenderna har jag träffat på både i storstaden och på landsbygden och den enda direkta skillnaden jag har sett i detta är att grunden för "klampandet" har varit olika.


En del som "klampar på" i storstaden gör det enligt talspråket "anfall är bästa försvar". Andra gör det för att de är FÖR "familjeorienterade" och tror att alla man träffar på är deras gulliga familj och/eller bästa kompissar. Men många i storstaden är INTE så (inte av de jag har träffat på i alla fall...). Nej, de är bara artiga och belevade utan att bli för personliga, till de som är utanför den omedelbara familjen.


En del av de som "klampar på" ute på landsbygden gör så för att man just ser allt och alla som sin "familj". Ofta behandlar de även folk utifrån på detta "familjära" sätt, utan att stanna upp och tänka på vilken beteendemiljö den andra kommer ifrån.  Det som uppfattas som artigt, belevat och proffisionellt i storstaden, kan på landsbygden uppfattas som kallt, avståndstagande , opersonligt och rent av otrevligt.


Men alldeles oavsett vilken beteendemiljö man kommer ifrån, kanske man kunde önska i alla fall, att människor sinsimellan kunde visa någon slags "gyllene medelväg". Not to little, not to much.




Av The spirit in me - 3 mars 2011 11:24

I synonymordboken kan man finna detta när man slår på "association": 1 förknippa, förbinda, sammankoppla, kombinera, komma att tänka (på) 2 anknyta, uppta som medlem, förena 3 associera sig förena sig, slå sig ihop, sluta sig samman, ansluta sig


Jo, och så är det nog... Men att associera till ungefär samma saker när man är i en större grupp, kan ibland leda till lite småmärkliga resultat. För det är ju så att inte alla associerar till samma saker...


Ta tex detta med att associera till en röd färg. Vad betyder RÖD för dig tex?


Värme, Kärlek, Jul, Fara, Varning, Stopp, Socialism, Brandbil, Eld, Ilska, Känslor...


Ja, bara på färgen röd finns som synes väldigt många associationer. Så vad skall det inte finnas för varje ord som någon försöker beskriva tex med charader?


Något att tänka på... ;)


Av The spirit in me - 26 november 2010 06:05

Jaa, jag är faktiskt så himla trött på hur en del folk gör här där jag bor, när dom ska utbilda en person i ett totalt främmande språk. Man gör inte som i många andra länder, där utbildningsspråket ofta är engelska. Nej nej nej... här anser man att det är en briljant idé att förklara ett nytt språk på det nya språket, för en person som inte förstår ett ord av det nya språket i fråga!!! Men då frågar jag mig... hur i hela fridens tider har dom tänkt sig att man ska förstå vad dom säger???


Jag har fått intrycket av att dom tror att man på något nästan magiskt sätt, bara helt plötsligt skall förstå! Bara så där! Nästan som att man helt plötsligt ska börja tala "i tungor"! Men näe... så går det ju inte riktigt till ju...


Jag är så jäkla frustrerad över detta, så jag blir galen! Och det värsta är, att ingen här tycks förstå min frustration. Det är ungefär som om folk här bara helt plötsligt vägrar förstå orden man säger, när man kommer till den punkten... alldeles oavsett om man pratar svenska eller engelska med dom...

Av The spirit in me - 3 oktober 2010 21:02

Den senaste tiden har något irriterat mig något alldeles oerhört... Varför denna hysteri kring om man ska gifta sig eller inte om man bor ihop, och sedan den automatiska frågan om NÄR och inte OM man ska få barn! Jag blir så grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr ARG!!!


Tyvärr (i det perspektivet) bor jag i ett förhållandevis litet område, där en enda tanke verkar styra vad gäller detta om en kvinna och en man får vara ensamma under samma tak....  Bor man ihop så måste man gifta sig pronto pronto!!! Och gifter man sig så måste man ju självklart vilja ha barn! Ggggggrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!! Varför är detta så jäkla självklart för så många, och VARFÖR i hela fridens tider är det så viktigt för andra att lägga sig i andras privatsaker och motiv???


I Sverige i kyrkan, så försköts jag nästan när jag berättade att jag skulle flytta till Finland och in hos min pojkvän. De snälla, hjälpsamma och sååååååå trevliga människorna blev som förbytta när de förstog att jag skulle bo under samma tak som en man! Oj oj oj!!! Jag som gu bevars var 42 år och ju natuuuuuuuurligtviiiiiiiis inte kunde ta hand om mig själv! (Jojjo!!!)


Här i Finland blev jag dock mycket bättre bemött av Kyrkan här (samma trossamfund). Här blev man inte illa behandlad, ifrågasatt eller förskjuten bara för att jag nu bodde ihop med min fästman.  Men HÄR började vanligt folk bry sig om NÄR vi ska gifta oss och om HUR MÅNGA barn vi ska ha och what not! Men jisses!!!


Varför denna tokhysteri??? Om jag nu vill gifta mig med min drömprins, men utan att skaffa barn, så betyder ju inte det att jag skulle vara okänslig för människoliv eller något annat sånt dumt, nej, mina motiv har sin grund i en grundlig självkännedom om mig själv. Utan att gå in på detaljer har jag aldrig någonsin velat vara någon form av ledarperson. Inte i lumpen, inte på jobbet, inte i skolan och jag vill definitivt inte vara det i form av morsa! Skulle det då betyda att jag inte skulle få gifta mig någonsin??? En del verkar helt uppenbarligen tycka det... Helt j-la vansinnigt.


Tack och lov har jag och min fästman samma inställning i detta, vilket jag är överlycklig över.


-Puhh! Skönt att få detta ur sig till slut! För det finns ingen jag fritt kan säga detta till, utom min fästman.


Näe, vart tog den personliga svären vägen? Och vart tog respekten för personers integritet vägen? Varför är det så himla viktigt för folk att lägga sig i hela tiden? *mummel*


Skapa flashcards