Ja nu är det ju rätt länge sedan jag var in och skrev här, det ska ju medges, men saken är den att det har varit en ganska jobbig period för mig den senaste tiden, pga olika omständigheter som jag inte  vill gå in på här riktigt, men men... I´m still in the game.

Jag är fortfarande arbetslös, men jag har en finskautbildning att se fram emot inom en snar framtid i alla fall, vilket jag har längtat efter sedan jag kom hit. Jag tror ju faktiskt att det då blir bra mycket lättare för mig att få jobb, om jag kan finska även om jag befinner mig i svensktrakterna här i nord-västra Finland.

Vad annars då? Inte mycket tyvärr... Jag hänger mest hemma framför datorn och tv:n hela dagarna, vilket ju inte är helt bra för konditionen och för den sociala biten förståss, men vad ska man hitta på i en så liten stad som den jag befinner mig i, där det bara finns de basic affärerna som måste finnas i en liten by? Jag trodde aldrig att man kunde få abstinens av att inte ha lätt tillgång till affärer, nöjjen och andra fritidssysselsättningar, som jag har fått. I Storstockholm hade man lätt tillgång till precis allting! Och dessutom kunde man ta sig överallt busenkelt med kommunaltrafiken, som inte ruinerade en heller.

Man kan helt klart känna sig ensam i storstadens annonymitet, men man kan känna sig lika ensam i den lilla stadens obönhörliga strålkastarljus. Varför kan man kanske undra? Jo, för att här på landsbygden så vet alla vem man är, vilket gör att man inte kan säga vad man vill till vem man vill och gå vart man vill annonymt, utan att det samma dag skvallras vitt och brett om det. Det är en ensamhet som är värre än den ensamheten jag kunde känna i storstaden. Ja, de tycker jag i alla fall... Här måste man hålla inne med vissa saker... Här kan man tom på den lokala bloggen inte ens skriva det man känner, tycker och tänker, omformulerat. Nej, då blir det ett jäkla hallå om man säger eller antyder något negativt om någon. Nej, det blir till att bara bita ihop och le. -LEEEEEE !