Ja nu är det ju rätt länge sedan jag var in och skrev här, det ska ju medges, men saken är den att det har varit en ganska jobbig period för mig den senaste tiden, pga olika omständigheter som jag inte  vill gå in på här riktigt, men men... I´m still in the game.

Jag är fortfarande arbetslös, men jag har en finskautbildning att se fram emot inom en snar framtid i alla fall, vilket jag har längtat efter sedan jag kom hit. Jag tror ju faktiskt att det då blir bra mycket lättare för mig att få jobb, om jag kan finska även om jag befinner mig i svensktrakterna här i nord-västra Finland.

Vad annars då? Inte mycket tyvärr... Jag hänger mest hemma framför datorn och tv:n hela dagarna, vilket ju inte är helt bra för konditionen och för den sociala biten förståss, men vad ska man hitta på i en så liten stad som den jag befinner mig i, där det bara finns de basic affärerna som måste finnas i en liten by? Jag trodde aldrig att man kunde få abstinens av att inte ha lätt tillgång till affärer, nöjjen och andra fritidssysselsättningar, som jag har fått. I Storstockholm hade man lätt tillgång till precis allting! Och dessutom kunde man ta sig överallt busenkelt med kommunaltrafiken, som inte ruinerade en heller.

Man kan helt klart känna sig ensam i storstadens annonymitet, men man kan känna sig lika ensam i den lilla stadens obönhörliga strålkastarljus. Varför kan man kanske undra? Jo, för att här på landsbygden så vet alla vem man är, vilket gör att man inte kan säga vad man vill till vem man vill och gå vart man vill annonymt, utan att det samma dag skvallras vitt och brett om det. Det är en ensamhet som är värre än den ensamheten jag kunde känna i storstaden. Ja, de tycker jag i alla fall... Här måste man hålla inne med vissa saker... Här kan man tom på den lokala bloggen inte ens skriva det man känner, tycker och tänker, omformulerat. Nej, då blir det ett jäkla hallå om man säger eller antyder något negativt om någon. Nej, det blir till att bara bita ihop och le. -LEEEEEE !

 

annepauline

10 augusti 2010 08:49

Inte för att jag vet om det är någon tröst för dig, men i det här avseendet vet jag precis hur du känner dig. Precis exakt hur du känner dig.

 

thespiritinme

10 augusti 2010 10:21

Jo, en liten tröst är det allt. :) Kanske är detta också en av anledningarna till att jag bytte bloggportal, eftersom jag inte annars ens hade kunnat skriva det jag har skrivit här.

http://thespiritinme.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj! Nu är det länge sedan jag har varit här inne och skrivit något ser jag. Hu! Men det betyder ju inte att jag varit helt overksam ju. Det är som om "den vanliga verkligheten" (dvs vardagen) ibland nästan slukar en och man hinner inte riktigt med, m...

Attbropå detta med olika språk och ljudharmonier och what not… Jag har precis gått klart en nybörjarkurs i finska, och har hela tiden fått höra att ”finskan är så logisk och enkel. Man skriver som det låter, och uttalar ordet som det s...

Egentligen hade jag inte tänkt att skriva om det här, men gårdagen var väldigt jobbig... Vad hände då egentligen kan man fråga sig? Tjaa, på ytan ingenting egentligen, men i mitt inre tvingades jag återuppleva flera för mig jobbiga trauman från min u...

De senaste dagarna har jag börjat fundera på detta med upproren i Afrika... Det som slagit mig mest är, att det är så otroligt många diktatorer där... och man verkar vara väldigt benägen där att skjuta alla som inte tycker som diktatorerna själva. -M...

När jag satt och tittade på ett avsnitt ur Dr. Phil, så kom jag att tänka på att en del människor bara "klampar på"  in i andra människors liv, utan minsta tanke på att det kan finnas ett visst "code of conduct" innan man blir inbjuden innanför ytter...