Japp! Det är bara att inse... Jag har nog fastnat i 80-talets Stockholm tror jag... Inte bara i musiken, kläderna, frisyrerna och de allmänna sättet att vara... Nej, jag har nog fastnat i hur arbetsplatskulturen i Storstockholm också var på 80-talet... DEN kulturen är något jag saknar så det nästan skriker i mig...

Man gick till sitt jobb och förväntades vara proffesionell.. man förväntades lämna det personliga / privata hemma. Arbetsbetyg var viktigt, medans nästan privata omdömmen om ens personliga person, inte ansågs som särskilt relevanta. Det var tider det...

Kanske framstår jag nu som en kall och okänslig person, men det är jag absolut inte. Nej, det är nog precis tvärtom, men jag är inte en sådan som gärna släpper folk inpå mig hur som helst... Jag är nog en väldigt privat person, men väldigt varm och känslig gentemot dem som jag trots allt släpper inpå mig.

Jag vill inte att mitt privatliv skall påverkas av det som händer på jobbet mellan personer.. Jag vill inte att de jag jobbar med också skall vara mina privata vänner i första hand... för vad händer om det blir en konflikt mellan arbetskamraten / kamraterna, i mitt privata liv??? Jag vill kunna ha mina privata vänner alldeles oavsett om det är bra eller dåligt på jobbet... (Men naturligtvis finns det de som funkar väldigt bra som privata vänner också...)

Det finns ett ordspråk som säger att "Mitt hem är min borg", och det är så jag vill ha det. Om saker blir jobbiga och eventuellt kraschar på jobbet, så vill jag inte att det för den sakens skull skall bli jobbigt och krascha i mitt personliga liv utanför jobbet...

Och så var det verkligen förr... på 80-talet... jobb var jobb, och privatliv var privatliv. Jobbarkompissar var ytliga bekantskaper, medans ens personliga liv var av en helt annan karaktär.

 

annepauline

11 augusti 2010 08:24

Nu hänger jag inte riktigt med i dina tankegångar. Jag vill bara citera ett visdomsord som min biologilärare för länge sedan skrev in i min minnesbok: Tro människorna om gott tills verkligheten bevisar dig om motsatsen.

 

thespiritinme

11 augusti 2010 12:07

:) True how true... Kanske jag tänker så eftersom den sociala biten alltid har skrämt livet ur mig... :) Kanske är det så för att jag har haft en dissfunktionell "familj"... *ler* För mig var det lättare när det (som det var förr) inte var så mycket socialt umgänge på jobbet, som det är nuförtiden? Jag menar inte att det är fel att det finns socialt umgänge på jobbet, bara det att det för mig var en trygghet i att det inte var det... i alla fall inom de yrkena som jag var helt involverad i på den tiden... Fast det är klart... då var jag på väldigt mansdominerade arbetsplatser...

http://thespiritinme.bloggplatsen.se

 

annepauline

11 augusti 2010 13:45

Sant där! Men min erfarenhet är densamma: Ett gäng kärringar = bäddat för konflikter. Ett gäng gubbar = ofast raka rör och inget tjafs! Såheså.

 

thespiritinme

11 augusti 2010 15:21

Ha ha ha!!! Precis så ja! ;)

http://thespiritinme.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj! Nu är det länge sedan jag har varit här inne och skrivit något ser jag. Hu! Men det betyder ju inte att jag varit helt overksam ju. Det är som om "den vanliga verkligheten" (dvs vardagen) ibland nästan slukar en och man hinner inte riktigt med, m...

Attbropå detta med olika språk och ljudharmonier och what not… Jag har precis gått klart en nybörjarkurs i finska, och har hela tiden fått höra att ”finskan är så logisk och enkel. Man skriver som det låter, och uttalar ordet som det s...

Egentligen hade jag inte tänkt att skriva om det här, men gårdagen var väldigt jobbig... Vad hände då egentligen kan man fråga sig? Tjaa, på ytan ingenting egentligen, men i mitt inre tvingades jag återuppleva flera för mig jobbiga trauman från min u...

De senaste dagarna har jag börjat fundera på detta med upproren i Afrika... Det som slagit mig mest är, att det är så otroligt många diktatorer där... och man verkar vara väldigt benägen där att skjuta alla som inte tycker som diktatorerna själva. -M...

När jag satt och tittade på ett avsnitt ur Dr. Phil, så kom jag att tänka på att en del människor bara "klampar på"  in i andra människors liv, utan minsta tanke på att det kan finnas ett visst "code of conduct" innan man blir inbjuden innanför ytter...