När jag satt och tittade på ett avsnitt ur Dr. Phil, så kom jag att tänka på att en del människor bara "klampar på" in i andra människors liv, utan minsta tanke på att det kan finnas ett visst "code of conduct" innan man blir inbjuden innanför ytterdörren och sedan in i de olika rummen.
I dagens avsnitt satt några hemmafruar och Dr. Phil och diskuterade just detta, att någon bara "klampar på" var just vad en av damerna i frågan gjorde.
För mig är det SÅ märkligt att vissa faktiskt kan tycka att det är helt ok att bara klampa på och inte visa någon form av respekt för den andres yttre gränser. I mitt liv hitintills har jag träffat på några sådana personer, vilkas beteende verkligen har chockat mig. Det är som om vissa personer tror att allt och alla är deras personliga badrum. Vad är det som gör att dessa personer tror att det är ok att göra så?
Jag har noterat att vissa beteenden kan knytas an dels till vissa områden (storstad eller landsbygd) och till vissa personligheter. Ibland kan det rent av vara en kombination därav, vilket är skitläskigt.
Jag har alltid undrat varför en del personer helt enkelt inte kan visa mer proffisionell respekt och hänsyn när de träffar människor de inte känner riktigt personligt.
Det som de allra flesta är överrens om, alldeles oavsett "walks of life" är det, att alla tycker att man ska visa respekt och hänsyn till sin nästa, men där verkar också enigheten sluta. För det tycks finnas olika definitioner av just detta med vad respekt och hänsyn är. En del tycker att hänsyn är att börja rota inne i den andres innersta, likt en psykolog. Andra tycker att det är att ge den andre "space", dvs de utrymme den andre behöver. Sedan är det de här ordet respekt som alla tycks ha olika uppfattningar om... För mig betyder respekt att man just INTE bara klampar på in innanför den andres yttre gränser utan att först ha blivit inbjuden dit. Att inte pressa på när man inte får en omedelbar respons, utan att man faktiskt får lov att försöka läsa av personen och situationen först. Kanske vill den andre bara vara trevlig utan att bli personlig? Kanske är det därför en del inte får den förväntade omedelbara personliga responsen.
De här beteenderna har jag träffat på både i storstaden och på landsbygden och den enda direkta skillnaden jag har sett i detta är att grunden för "klampandet" har varit olika.
En del som "klampar på" i storstaden gör det enligt talspråket "anfall är bästa försvar". Andra gör det för att de är FÖR "familjeorienterade" och tror att alla man träffar på är deras gulliga familj och/eller bästa kompissar. Men många i storstaden är INTE så (inte av de jag har träffat på i alla fall...). Nej, de är bara artiga och belevade utan att bli för personliga, till de som är utanför den omedelbara familjen.
En del av de som "klampar på" ute på landsbygden gör så för att man just ser allt och alla som sin "familj". Ofta behandlar de även folk utifrån på detta "familjära" sätt, utan att stanna upp och tänka på vilken beteendemiljö den andra kommer ifrån. Det som uppfattas som artigt, belevat och proffisionellt i storstaden, kan på landsbygden uppfattas som kallt, avståndstagande , opersonligt och rent av otrevligt.
Men alldeles oavsett vilken beteendemiljö man kommer ifrån, kanske man kunde önska i alla fall, att människor sinsimellan kunde visa någon slags "gyllene medelväg". Not to little, not to much.
