Ja alltså detta med hur en del kvinnor presenterar sig själva menar jag... Jag har nu medans jag kollade runt lite bland kategorierna upptäckt (till min stora förvåning) att en hel del kvinnor som har barn, börjar sin presentation med dessa ord: "Jag är en mamma till..." och så får man en ganska detaljerad beskrivning av de små (och ibland halvstora) barnen, med namn, födelsedata, ofta en bild med osv. Alltså.... why??? Varför lämna ut uppgifter om sitt/sina barn på internet så där? Sedan det där med "Jag är en mamma till..."... Hur är man som person när man är "mamma till..."???

En man skriver väldigt   sällan "Jag är pappa till...", utan där får man istället ofta veta längd, vikt, fritidsintressen, yrkeskarriär och nätverket av alla vänner! Möjligen kan män börja en presentation med eventuella familjeband om han nu råkar ha barnbarn, men även det verkar vara väldigt sällsynt tycks det.

Alltså, hur kommer sig detta fenomen? Jag själv är inte mamma, så kanske är det därför jag inte förstår. Men hur skulle jag då presentera mig??? "Jag är en icke-mamma..."???

Ja, mitt bloggnamn "The spirit in me" tänkte jag filosofera lite över här nu. Jag är ju av den bestämda uppfattningen att vi alla har en ande eller själ inom oss. Ett inre jag på något sätt som finns där, och som försöker hjälpa, guida och leda oss. Men det kan bara anden göra om vi är öppna och tillåter oss att bli hjälpta av våran andliga sida. Hjälpen kan ju aldrig tvingas på en, och min ande har hjälpt mig att alltid hålla fast vid det enda eviga när allt annat rasat omkring en. Det enda eviga som aldrig lämnar en, som aldrig överger en.

The spirit in me, säger egentligen allt om vem det är som skriver den här bloggen. Det är inte den egoistiska jordiska sidan, den som alla har inom sig ute i verkligheten, utan nej, det är anden i mig, dvs min inre andliga människa. Den som gärna går in i "deep thoughts" och kontemplerar den verklighet vi lever i, och den verklighet som vi ska till efter detta jordeliv.

Japp! Så har det då gått ännu en vecka i verksamheten, som man brukade säga i mina forna kretsar i Sverige. Ännu en dag i livet kan man ju också säga förståss. :)

Så vad har den gågna veckan fört med sig då? Jo, chockvågorna efter det tråkiga beskedet på det som skulle ha blivit det perfekta jobbet i torsdags i förra veckan. -Skittrist! Men samtidigt har jag blivit väldigt väl behandlad och gulligt bemött på en frivilligverksamhet (rehabställe för missbrukare bla) jag är på  annars; Där är de det mest gulliga och jordnära människor jag träffat på i hela mitt tragiska liv (innan jag mötte min prins charming).

Förutom det och den annars vanliga trallen, så lyckades jag ääääääääntligen vinna ett litet on-line dataspel som heter "Bloons Tower Defence 2" med svårighetsgraden "Medium"! Detta har jag hållit på och försöka göra under flera veckors tid, men utan framgång. Men idag så gick det! -Wohoooooo!!!!! Jag är så glad och lycklig över detta!