Äntligen kan jag rent fysiskt arkivera mitt plågsamma liv i Sverige, i form av att    ställa in min egen skrivna bok om just det, i bokhyllan! -Halleluja! säger jag bara. Frågan är om någon kan förstå hur skönt detta känns för mig? Jag vet inte om det är möjligt om man inte själv har varit i en liknande situation. Nu känns det i alla fall mycket mycket bättre än det har gjort på bra länge!

En annan sak som är väldigt skön i sammanhanget är, att min älskling bara för några dagar sedan sa till mig "Det är här du nu har börjat blomma ut...", och det stämmer till 100%. Det är först här och nu som jag har börjat kunna och framförallt VÅGA var den jag verkligen är. Det fanns inte förut... i Sverige...