"Ärren visar bara vart vi har varit, inte vart vi är på väg."

~ ur tv-serien "Criminal Minds" ~

  Så har det då hänt i alla fall... mot alla odds!!! Jag ska lära mig finska här i Österbotten på en skola! :) Med tanke på hur omöjligt det har varit att hitta en nybörjarkurs i finska här, som arbetskraftsbyrån också godkänner, så är det ett mindre mirakel att få ett förslag till sig som erbjuder en allt-i-ett lösning som arbetskraftsbyrån faktiskt godkänner!!! =) Jag är så himla glad!!! Så, på måndag börjar det! -Coooolt!!!

Japp! Det är bara att inse... Jag har nog fastnat i 80-talets Stockholm tror jag... Inte bara i musiken, kläderna, frisyrerna och de allmänna sättet att vara... Nej, jag har nog fastnat i hur arbetsplatskulturen i Storstockholm också var på 80-talet... DEN kulturen är något jag saknar så det nästan skriker i mig...

Man gick till sitt jobb och förväntades vara proffesionell.. man förväntades lämna det personliga / privata hemma. Arbetsbetyg var viktigt, medans nästan privata omdömmen om ens personliga person, inte ansågs som särskilt relevanta. Det var tider det...

Kanske framstår jag nu som en kall och okänslig person, men det är jag absolut inte. Nej, det är nog precis tvärtom, men jag är inte en sådan som gärna släpper folk inpå mig hur som helst... Jag är nog en väldigt privat person, men väldigt varm och känslig gentemot dem som jag trots allt släpper inpå mig.

Jag vill inte att mitt privatliv skall påverkas av det som händer på jobbet mellan personer.. Jag vill inte att de jag jobbar med också skall vara mina privata vänner i första hand... för vad händer om det blir en konflikt mellan arbetskamraten / kamraterna, i mitt privata liv??? Jag vill kunna ha mina privata vänner alldeles oavsett om det är bra eller dåligt på jobbet... (Men naturligtvis finns det de som funkar väldigt bra som privata vänner också...)

Det finns ett ordspråk som säger att "Mitt hem är min borg", och det är så jag vill ha det. Om saker blir jobbiga och eventuellt kraschar på jobbet, så vill jag inte att det för den sakens skull skall bli jobbigt och krascha i mitt personliga liv utanför jobbet...

Och så var det verkligen förr... på 80-talet... jobb var jobb, och privatliv var privatliv. Jobbarkompissar var ytliga bekantskaper, medans ens personliga liv var av en helt annan karaktär.

Ja nu är det ju rätt länge sedan jag var in och skrev här, det ska ju medges, men saken är den att det har varit en ganska jobbig period för mig den senaste tiden, pga olika omständigheter som jag inte  vill gå in på här riktigt, men men... I´m still in the game.

Jag är fortfarande arbetslös, men jag har en finskautbildning att se fram emot inom en snar framtid i alla fall, vilket jag har längtat efter sedan jag kom hit. Jag tror ju faktiskt att det då blir bra mycket lättare för mig att få jobb, om jag kan finska även om jag befinner mig i svensktrakterna här i nord-västra Finland.

Vad annars då? Inte mycket tyvärr... Jag hänger mest hemma framför datorn och tv:n hela dagarna, vilket ju inte är helt bra för konditionen och för den sociala biten förståss, men vad ska man hitta på i en så liten stad som den jag befinner mig i, där det bara finns de basic affärerna som måste finnas i en liten by? Jag trodde aldrig att man kunde få abstinens av att inte ha lätt tillgång till affärer, nöjjen och andra fritidssysselsättningar, som jag har fått. I Storstockholm hade man lätt tillgång till precis allting! Och dessutom kunde man ta sig överallt busenkelt med kommunaltrafiken, som inte ruinerade en heller.

Man kan helt klart känna sig ensam i storstadens annonymitet, men man kan känna sig lika ensam i den lilla stadens obönhörliga strålkastarljus. Varför kan man kanske undra? Jo, för att här på landsbygden så vet alla vem man är, vilket gör att man inte kan säga vad man vill till vem man vill och gå vart man vill annonymt, utan att det samma dag skvallras vitt och brett om det. Det är en ensamhet som är värre än den ensamheten jag kunde känna i storstaden. Ja, de tycker jag i alla fall... Här måste man hålla inne med vissa saker... Här kan man tom på den lokala bloggen inte ens skriva det man känner, tycker och tänker, omformulerat. Nej, då blir det ett jäkla hallå om man säger eller antyder något negativt om någon. Nej, det blir till att bara bita ihop och le. -LEEEEEE !

Ja, det där begreppet har jag fått höra (igen!) under den senaste veckan, när någon skulle beskriva en gemenskap...

Eftersom jag tidigare kommer från en dysfunktionell "familj" (lögner, svek, utnyttjande, hot med mera), så har jag aldrig helt säkert vetat vad man egentligen menar när man säger "som en familj" när någon ska beskriva något. För mig blir det som att helt plötsligt lyssna på ett språk man inte förstår en bokstav av... tex arabiska. Men när jag nu slog upp meningen på google, så såg jag i en av träffarna den här definitionen... "Vi är mera som en familj. Alla trivs ihop." Är det DET som folk menar tro??? Tjaa, i så fall har jag aldrig haft en "familj". Inte så konstigt i så fall att jag aldrig kunnat relatera till vad folk menar med det där begreppet.

Usch! nä, nu börjar jag må dåligt igen. Ska tänka på något annat nu tror jag...

Ja, detta är det jag har ägnat mig åt idag! Att se Sveriges Kronprinsessa äntligen få gifta sig med sin Prins! Dock på tv, men men...

Som den inbitna rojalist jag är, så är jag fullständigt rörd över denna händelse och toklycklig!

-Grattis Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel!

Idag var jag för första gången upp i vattentornet i Nykarleby med min älskling, och tog bla detta foto av Normens Skola och Sankta Birgittas Kyrka.  Fotoredigeringen har jag gjort.

Upp till Vattentornet skall vi flera gånger.

Alltså, detta är fantastiskt!

1) Katolska Kyrkan och den Orthodoxa Kyrkan talar mer och mer om att tiden nu är inne för ett steg närmare enhet...

2) Utländska och Ryska samt fd. Sovjetiska trupper marscherar tillsammans på Röda Torget på "Victory Day"...

3) Israels President Shimon Peres säger så här i dagens "DN": 

Han anser att förutsättningarna för ett fredsavtal i Mellanöstern är bättre än på mycket länge, och ser nu som enda lösning att israeler och palestinier får varsitt land.